Papeete 5 januari 2000
Nu är vi tillbaka igen efter ett par dagar på luffen runt Tahiti. Det har regnat hela dagen och det har varit trångt i bilen. Vi har också skrinlagt idén att släppa
loss ikväll med tahitisk afton på Captain Blight och sedan åka direkt till flygplatsen, för att där slumra in i på galonsoffan i väntan på flyg till Auckland 05.45! Nä, istället tar vi in på hotell, duschar, byter om och går ut och äter som vanligt. Ja, det är helt ok att lämna Tahiti i natt och ja, vi är i skriande behov av en tvättmaskin.
För ett par dagar sedan sprudlade staden av aktivitet och alla hotell var fullbokade i samband med att P&Os lyxkryssare Regal Princess anlöpte hamnen för byte av last. Drygt 1600 passagerare skulle inom loppet av ett par dygn mönstra på här för att kryssa via Moorea och Bora Bora till Hawaii. Visst känns det spännande att hänga med på detta enorma skepp till hägrande nejder, men efter att ha sett fartyget guppa omkring i Cooks Bay på Moorea i ett par dygn, så är nog livet på land bra mycket bättre. Klientelet på fartyget och lyxhotellen utgörs mestadels av unga nygifta eller pensionerade (omgifta) par, bara ett fåtal familjer.
Igår, efter en (mycket) enkel (fransk) frukost tryckte vi in pick, pack, folk och fä i en liten Twingo för att upptäcka Tahiti. Strax utanför Papeete ligger museet Tahiti et ses
Iles som inte alls berättar något om Tor Heyerdal. Föreståndarinnan för museet förtäljde att Kontiki förstördes efter ankomsten på ön och att Bengt Danielsson därefter hade tecknat ner sin berättelse på hibiskusblad. Vi blev inte ledsna för det utan lärde oss istället en hel del om polynesiskt ursprung, samhälle och kultur. Samtliga öar i detta mångfald av
arkipellager är vulkanöar sprungna upp ur havsbotten som sockertoppar. Sedan öarna bildats har de sjunkit med 1 cm per sekel. Över tiden har korallväxtligheten utmed stränderna bildat rev, som idag befinner sig ett par hundra meter ut och bildar en barriär mot havet. Mycket intressant. Dessutom
tror vi numera, precis Tor, att folken här i Polynesien härstammar från Syd
Amerika. Många ord är lika i språken som talas från Hawaii över Oceanien ända bort till Madagaskar.
Innan lunch besökte vi Paul Gaugin museet som berättar historien om en bankman som vid fyrtioårsåldern fått nog och mönstrat på ett fartyg till Syd Amerika. Då och då
skrev han hem till sin danska fru Mette och sina fem barn. Färden fortsatte till Tahiti där Paul bosatte sig för att måla och skulptera. Vid
sekelskiftet ställde han ut sina verk på ett galleri i Paris men beskylldes för att vara
en 'kolonialmålare'. Han for tillbaka och fördjupade sina ansträngningar att
gestalta Tahiti och dess folk. Han dog ensam i hjärtattrack på en av Marquesasöarna.
Igår framåt kvällen hade vi kommit långt ut i tassemarkerna och lyckades mirakulöst nog få tag på både logi och mat. Ön är vacker men trakterna är fattiga och det är sällsynt med turister.
Tillbaka