Townsville 5 februari 2001

I morse steg vi upp kanontidigt! Pangväder som vanligt. Marinan är full med båtar, säsongen är snart slut. Packade, åt frukost, städade och kastade rester. Mr Cumberland med lika anonym kollega anlände punktligt klockan åtta med en vagn. Medan raska händer tog hand om baggage och överskott, sade vi sakta farväl till vårt forna hem The Running Bare. 'We're going to send a diver down for inspection. Just routine!' säger kollegan medan han stånkar med vagnen uppför bryggan. 'How very sofisticated! tänkte jag men sade istället 'Yes certainly'. Vi hyrde en bil av Avis medan barnen förnöjsamt kastade sig i byns pool. Vi skall till Cairns, det är 60 mil dit och vi har en vecka på oss. Vi åt lunch i Bowen, en av de första samhällen här i Queensland. Det är platt, värmen är tryckande och det som gäller här är sockerrör. Vi tog in på ett motell utanför Townsville för att äta och sova. Tröttheten finns där, vi skulle kunna sova tjugo timmar. 

 

Läste just i bladet att en 40-årig lärare hade blivit biten i låret av en 4 meters haj, medan han surfade på sin bräda i norra Queensland. Han hade räddat sig upp på land, stoppat blodflödet genom att vira fånglinan runt låret, och stapplat de 500 metrarna till närmaste hus. Här i Townsville törs ingen bada. Fiende nummer 1 utmed hela kusten så här års är Box Jellyfish, en brännmanet som efterlämnar livshotande sår. De frodas i djupa Mangrove träsk och spolas ut i havet under sommaren i samband med häftiga regn. 

Vi har givetvis varit försiktiga. I Shark Bay valde vi duschen och likaså i Gulnare Inlet, som är djup, grund och omgiven med Mangoveträd. Livet ombord har varit hett, men aldrig tråkigt. Det finns alltid massor att göra. I Turtle Bay var det ok att snorkla. Det annars grumliga vattnet brukar klarna upp mitt på dagen vid 'zero tide'. Då vi upptäckte en havssköldpadda strax under oss. Vi hade tagit jollen ut till närmaste rev och simmade runt som vanligt, då det plötsligen blev helt mörkt under oss. Först blir man sakräckslagen, men anar efter ett tag att det är ett fredligt djur som majestätiskt sveper fram över sandbotten. Huvudet snett uppåt. Hon har sett oss! Hon simmar snabbare och viker plötsligt av och sjunker ner osynlig i den vajande vegetationen. Borta! En sensation, inte kunde jag ana att de var så bra på att simma.

Vägen hem från Hook Island har varit angenäm men aningen tröttsam. Vi började få nog av sjölivet. Käket, kläderna, dofterna, gunget, ja ni vet! Ömsom nordöst och sydöst, helt ok om man skall västerut typ. Sista sträckan igår gick fram till Abel Point Marina, strax utanför Airlie Beach, i en ljum men stadig sidvind. Vi gjorde sällskap med The Card och jättecatamaranen On the Edge. Humöret var på topp! Detta är basen och utanför piren kom Mr Cumberland Charters själv ut med snurran, slog en ögla runt barbords knap, svingade sig vant över mantåget, gjorde en kort hälsning med brillor och stråhatt, tog rodret och styrde oss in i denna jättehamn av lustjakter. Fast mark under fötterna, ikväll skulle vi duscha och äta på restaurang! Barnen skrev e-mail, ja det blev en underbar kväll.



Nu bär det västerut, mot 'the outback' via guldgrävarstäder som Charters Towers.

          Tillbaka