Jaisalmer 4 mars 2001

Lugnet har lagt sig. Vi har ätit lunch, besökt Salim Singhs Haveli (palats) och väntar just nu på en taxi som ska ta oss de 30 milen till Jodpur. Salim var premiärminister här för 300 år sedan, då Jaisalmer var huvudstad i Rajasthan. Vår guide kunde berätta varför alla ingångar är trånga och låga med höga trösklar. Som på en båt. Varför? Av säkerhetsskäl. Trång så att bara en person kunde komma in i taget, låg så att huvud måste böjas nedåt, hög tröskel för att sakta ner passagen. Skulle objudna gäster tränga sig in hinner vakterna hugga ner den förste innan det är dags för näste man. Högt upp i palatset finns ett litet dansrum, väggar klädda med små speglar från Belgien för att reflektera ljuset från oljelamporna, utanför en small loftgång där musikerna satt, innanför bakom draperier dansade haremsdamerna varje kväll medan ministern halvsov. Det var tider det! Kvinnorna bodde för sig i en separat del av huset. Ministern kunde se sin frus ansikte i ett särskilt fönster tvärs över den lilla gården. Eftersom vakterna skulle uppfatta allt som sades, nöjde sig paret med teckenspråk och att läsa varandras ansikttryck. 

 

Vi vaknade upp vid halvsjutiden i morse, hopkrupna på en madrass under tre lager med täcken, i öknen. Luften var klar och kylig. Kamelpojkarna slamrade demonstrativt med kokkärlen så att vi skulle förstå att nu var det frukost. Inte illa! ägg, té, frukt och rostat bröd. Vi hade kommit dit på kamelrygg igår eftermiddag. Efter solnedgången strövade vi tillbaka över sanddynerna till lägerplatsen, där vi bjöds på många små goda indiska rätter. Med på turen fanns också en indisk familj från den jordbävningsdrabbade staden i Gujarat. Under stjärnorna i lägereldens sken berättades sällsamma historier om Indien, indiska seder och bruk, alltmedan barnen långsamt somnade in. 

Det var ett smart drag att lusläsa planeten innan vi valde kamelsafari. Portieren på Rang Mahal föreslog givetvis att vi skulle ta deras tur, men vi avskräcktes av priset 2500 rupies per person för 1½ dag inklusive kamel och mat. Efter en rundringning var priset nere i 800 rupies för samma tur. Vi valde herr Poissa, alias Mr Desert och hans Safari Tours. Han har sitt kontor vid porten till fortet i Jaisalmer. Stället ser ut som en scen i Jakten på den försvunna skatten. Jodå, jeepen går klockan två! I väntan på avfärd vandrar vi runt i Jaisalmer Fort med dess 99 bastioner, byggt 1156 och attackerat ett antal gånger av härar från Jodpur och Dehli. Till sitt försvar lär Rajputerna ha hällt kokande olja och slungat stenbumlingar över fienden. Detta är nog ett av de få fort som fortfarande är bebodda. Allt under den intensiva kommersen drar vi oss tillbaka för att äta lunch och prova ortens specialitet Marsala té.

                  

Safarin påbörjas som sagt med jeep, ett dryg timmes färd västerut mot Chatrell, via oasen Amar Sagar och den fd. huvudstaden Lodhurva med dess uråldriga Jain tempel. Därefter kliver vi upp på varsin kamel och rider i karavan ut i öken, där vi slår läger efter ett par timmar faktisk riktigt komfortabel färd. Man sitter i en bred tygsadel, med stigbyglar och tömmar som på en häst. Kamelerna är mycket personliga, gör alla möjliga grimaser och märkliga gurglande ljud. Man gungar majestätiskt fram genom det rödbruna landskapet, men inte går det fort. Vi vår sida promenerar kamelpojkarna med sina snabelskor, då och då hojtar de åt kamelerna som alla är hannar. 'Women camels not go desert. Cry all time.' Dagen därpå fortsätter färden ett par timmar på kamelrygg tills vi når byn Kanoi, där jeepen väntar. Överallt kvinnor i stora skaror, glada och stojjiga, i färggranna tyger och vita armringar från armbågen och uppåt, med vattenkärl på huvudet. Vi tackar, utbyter artigheter och ger dricks till kamelpojkarna. Vi säger farväl till Mumilja, Cato och de andra kamelerna.




                     

                                    Tillbaka