Moorea 30 december 2000
När man betraktar månskenet i den beckmörka och stjärnklara tropiska natten, så upptäcker man att månskäran påminner om en gyllene skål, inte som hemma där
mångubben härskar. Kvällarna är ljumma, en lätt bris sveper genom natten och överallt hörs sicadornas musik blandat med sorl från restaurangerna. Vi bor sedan fyra dagar på hotell Hibiscus, en anläggning med massor av trebädds bungalows byggda i trä med tak av sinnrikt flätade cocospalmblad. Varje bungalow har en stor terass som vetter mot havet, där man kan äta och umgås. Överallt kokospalmer, en pool och i mitten en fransk restaurang. Värdinnan är vänlig men bestämd.
Vi breddar vår aktionsradie för varje dag, likt ringar på vattnet. Första dagen kollade vi in hotellet, stranden och mataffären mittemot. Andra dagen gick vi så långt vi kunde på stranden, snorklade lite längre ut mot revet och granskade utbudet av affärer, restauranger och hotell. Tredje dagen, igår, hyrde vi en bil och for runt ön, handlade polynesiska kläder, besökte öns högsta punkt och började planera upp aktiviteter. Det står klart att mycket kretsar kring grannen Club Med och ett annat om möjligt ännu häftigare hotell en bit bort som heter Beachcomber Park Royal. Fransmännen är mästare på turism och det är här på lyxhotellen, showerna sätts upp, det är här man simmar med delfiner och det är här man kan åka vattenskidor när man vill. Men vi har bestämt oss att ha kul ändå, utan att betala femtusen plus om dagen.
Ett sätt att få pengar över till spännande aktiviteter och restaurangbesök är att sänka kraven på boendet. Därför flyttar vi ihop i en enklare bungalow några pinnhål längre bort utmed beachen. Solljuset är intensivt och våra kroppar är solbrända. Då och då passerar ett moln förbi och då kryper vi fram ur skuggan. Ett lugn har också lagts sig över familjen. Men champagnen står i kylen och ikväll ska vi gå på restaurang.