Ikväll har barnen bestämt menyn. Det blir pizza och hamburgare några kvarter bort. Eva och jag passar snabbmaten och smyger iväg till Salathai om några timmar, en av Sofitels stjärnkrogar, medan barnen ser på TV.
Hua-Hin 23 februari 2001
Gårdagen tillbringades i Bangkok med omnejd. Vi kom in med nattåget 07:00 från
Chiang-Mai. Eva och Anna for till hotellet medan övriga tog morgontåget ut till Ayuthaya, Thailands forna huvudstad, 9 mil med lokaltåg norr om Bangkok. Tåg är billigt i det här landet, 38 baht (10:-) för 2 vuxna och 2 barn, ingen lyx precis, fullt med folk, varmt så in i h-e, tuppar och höns, tiggare, mängder med försäljare av mat, läsk, godis... hade vi vetat att det skulle ta mer än 2 timmar hade vi tvärvägrat, nu var vi där.
Ayuthaya var en miljonstad på 1700-talet då det invaderades av stora härar från Burma som brände, plundrade och slog ihjäl. Det märks när man inspekterar templen, alla statyer är halshuggna, templen är länsade och till hälften raserade. Men det som finns kvar är imponerande, praktfulla tempel, massor med detaljer, 15+ meter höga och byggda av massvis med små tegelstenar. Templen ligger utspridda så att gå eller cykla i hettan är inte att tänka på. En tuk-tuk förare dök upp från ingenstans och erbjuder oss ett optimalt 5-tempelpaket, dessutom är han fena på engelska. Vi gjorde stan på 2 timmar, lunchade på KFC (Eriks förslag) och tog rapid-tåget 14:00 tillbaka till Bangkok. En tuk-tuk tog oss till Sheraton Royal-Orchid där vi slängde oss i poolen. När mörkret hade lagt sig promenerade vi till Chinatown för att fira sista kvällen i Bangkok.
Det är fredag kväll och det är bara några veckor kvar på jordenruntäventyret. Vi tog lunchtåget hit. Det tar knappt 4 timmar från Bangkok. Nu väntar 6 dagars avkoppling på anrika Sofitel i paradiset Hua-Hin. Vi välkomnades av leende värdinnor i färggranna sidenklänningar som genast försåg oss med svalkande handdukar och små pitoreska välkomstdrinkar. Vår vackra 3-rummare är en bungalow i kolonialt 50-talssnickeri, givetvis försedd med alla bekvämligheter. Runtomkring simbassänger, restauranger, springbrunnar och små paviljonger i stillsam och välbevakad parkmiljö, bortom all trafik och alla försäljare. Här finns inga bekymmer. Klientelet domineras av européer (läs tyskar) i övre medelåldern. Då och då sveper en ljum bris in från Siambunkten.
Ikväll har barnen bestämt menyn. Det blir pizza och hamburgare några kvarter bort. Eva och jag passar snabbmaten och smyger iväg till Salathai om några timmar,
en av Sofitels stjärnkrogar, medan barnen ser på TV.
Förmodligen kommer vi nu inte att uppdatera hemsidan förrän vi är hemma i Spånga igen! Fantastiskt att tänka sig att vi om två veckor faktiskt sitter där hemma vid skrivbordet och berättar om denna resas sista äventyr, nämligen tågresan och kamelsafarin i Rajasthan!