Lake Hawea 22 januari 2001
Det är måndag kväll. Vi har parkerat på en vacker kullerstensstrand vid Lake
Hawea, strax norr om Wanaka. Solen är på väg ner och bergen lyser brandgula i kvällsolen. Vi avslutar den sena middagen på lamm och pasta och går ut och kasta macka på vågorna. Det är lugnt och fridfullt och skall erkännas att vi är slitna efter de 6 milen på Milford
Track. Det har varit en fin dag i Queenstown. Damerna åkte jetbåt i Shotover River, en halsbrytande färd i dryga 30 knop över stock och sten i trånga passager, medan herrarna tog en stillsam tur med linbanan upp på berget.....,eller hur var det nu igen?
Vi kom till Te Anau i onsdags dit vi kom i onsdags efter en tur i sydliga the Catlins. Där skulle vi lekt med delfiner men ack, det hade bara regnat och blåst. Vi har verkligen hamnat i Fleece Country. Tack och lov är husbilen väl utrustad, vi kan parkera var som helst och klara oss flera dar utan att bry oss hur det ser ut utanför.
I torsdags påbörjade vi Milford Track, en vandringsled kallad 'one of the worlds finest
walks'. Den går från Lake Te Anau till Millford Sound och kartlades av Quincy MacKinnon 1988. Fram till 1966 genomfördes turer endast i form av guidade vandringar. Pengarna användes för att rusta upp leden och bygga anläggningar. Idag anländer 80 vandrare varje dag, 10.000 per år, via båt från Te Anau Downs. Hälften av passagerare tillhör Millford Track Guided Walks, resten har som vi bokat plats ett halvår i förväg som Independant Walkers. Det första gänget reser '1:a klass', sover i riktiga sängar och äter gott. Deras baggage fraktas med helikopter och de får kaffe och juice varannan timme i ombonade raststugor. För detta betalar de runt 8.000:- extra per person. Typiskt engelskt!
Själva reser vi 2:a klass, sover på britsar och lagar frystorkat. Stämningen är god även om knotten gör livet surt av och till. Vädret är bra och vi vandrar obekymrat 10 miles varje dag genom regnskogen, upp genom Clinton
Canyon, upp över MacKinnon Pass och ner utmed Arthur River ner genom fjordlandskapet mot Milford Sound. Sista dagen fick vi reda på vad en regnskog var för något. Man tar helt enkelt 6 delar regn och fyra delar skog så bli det regnskog. Igår, fjärde dagen på vandringen, gick vi upp som vanligt klockan 7. Då hade merparten av våra kompisar redan gett sig av i hällande regn efter att ha lagat grötfrukost med pannlampa. Vi anade att detta skulle bli jobbigt. Vi var inte precis välutrustade. Med 60:- bensinstationsjackor från Invercargill, byngliga sovsäckar inlindade i plastpåsar från snabbköpet och gymnastikskor gav vi oss ut i vätan. Sexton kilometer genom tropiskt hällregn. En vänlig man från Melbourne hade gett oss varsin
'müsslibar' kvällen innan, något som kom väl till pass efter som det inte var tal om lunch eller ens en kort paus. När vi fem timmar senare kom fram till båtläget vid Sandfly Point hade vi nästan simhud. Här är det bara våtdräkt som gäller. Vi hade tänkt flyga till Queenstown på söndagen från
Milford, men det var inte att tänka på. Det fick bli buss. Efter fyra 'sorry we're full' fick vi fyra de sista platserna på Kiwi Adventures buss kvart över tre.
Eva och Elsa hade stannat kvar i Te Anau och bl.a. tagit en tur över sjön till kalkstensgrottorna. Där kan man gå runt i underjorden och göra små båtturer i gångar där taken är upplysta av lysmaskar, larver som avger ljus på kemisk väg för att locka till sig föda. När de väl blir till insekter efter puppningen lever de en kort tid för att sedan fortplanta sig vidare och dö. Te Anau och dess sjö påminner mycket om Schweiz, välordnat, rent och välorganiserat. Tyvärr är sommaren här i NZ ovanligt kall och blåsig i år. Dagen därpå inskränktes sig till en vandring längs sjön till ett naturvårdsprojekt där man försöker rädda några av de sällsynta fåglar som finns i området. När européer kom till det här området (först ordentligt på 1940-talet) upptäckte man bl a Takahen, en icke flygande fågel som bara fanns i några få exemplar på ett enda ställe här längs sjön. Man har nu lyckats föda upp och placera ut dem så att det nu beräknas finnas drygt 200 fåglar. Takahen blir ca 60 cm hög, har stor röd näbb, och stora röda fötter som han springer omkring med. Rätt kul!
På fredagen hade Eva kört husbilen från Te Anau till Queenstown, där familjen återsamlades på igår kväll. Imorgon far vi vidare norrut till värmen, utmed västkusten mot Greymouth.
Tillbaka