Till saken. Vi får en massa frågor om resan som vi tänker hjälpa till och besvara. Det handlar om allt från hur vi planerade resan till vad vi hade med oss, vad man ska tänka på, hur vi fick ledigt m.m. Vi börjar med förberedelserna. Idén till resan, att vi skulle resa jorden runt med familjen på 80-dagar, kom ungefär när Elsa föddes 1995. Vi bestämde oss för att spara in på utlandsresor och istället semestra på nära håll nu när barnen fortfarande är små, så sticker vi iväg hela gänget om några år! Drömmen om att visa barnen andra kulturer och sätt att leva blir alltmer angeläget. Först skulle vi resa österut direkt till Bangkok men insåg senare att december inte är rätt tid att dimpa ner i Thailand, utan snarare februari. Vi skulle fira millenniet på en ö i söderhavet hade vi bestämt, men fick skjuta fram resan ett år pga millenniebuggen i datorerna. Två år före avresan började rutten bli klar. När vi hade stegat oss igenom alla orter och äventyr insåg vi att det skulle ta tre månader att göra resan. Vårt livs äventyr! Barnen fick inget veta, i alla fall inte då.
Hur lades resan upp? Vi ville åstadomma en mix av upplevelser, vara tillräckligt länge på varje plats för att se färger och känna dofter, göra sådant som vi aldrig gjort tidigare och besöka nya platser. Eftersom vi skulle västerut så föll det sig naturligt att börja med New York. Likaså är det självklart (tyckte framför allt barnen!) att besöka Disney World och Kennedy Space på vägen till Mexico. Ingen av oss hade varit i Mexico så det skulle passa fint att resa runt där ett par veckor. Sedan ville vi åka söderut ner i Sydamerika, men det funkade inte med biljetten, så vi valde att sticka direkt till någon ö i söderhavet istället. Var där? Cook Island, Fiji, Tahiti. Valet föll på Moorea strax utanför Tahiti i Franska Polynesien. Vi hade läst en tidningsartikel om ön, som beskrevs som ett paradis. Dessutom talas det franska i Polynesien, vilket Eva naturligtvis tyckte var ett stort plus. Att vi skulle till Nya Zealand stod helt klart, likaså att vi skulle besöka Australien och Thailand (där Robert växte upp som barn). Indien fick bli en utmaning, eftersom det ligger på vägen hem. Därefter började det verkliga jobbet att planera upp varje land, hur vi skulle åka, vad vi ville se, var vi skulle bo mm. Vi ville ha så mycket som möjligt klart innan avfärd, annars kan man inte njuta. Vi lusläste Lonely Planet guider, surfade på nätet, ringde upp turistinformationer och frågade runt bland vänner och bekanta. Tidsödande men kul. Förutom flyg så bokades disneyhotell (Star Music/Disney Resorts), katamaran (Cumberland Charter/Aus), husbilen (Pacific Horizon/NZ), vandring (Millford Track/NZ), tåg och bil i Indien (Indcen) och Mooreahotellet (Hibiscus).
Vad skulle resan kosta? För att få svar på det kontaktade vi SAS som räknade fram en Star Alliance biljett för alla sex på åtta stopp, med möjlighet att lösa tillbaka biljetten och boka om. Den resan låg på runt 110 tusen inklusive skatter. Det går att komma undan billigare om man handlar på Internet och är beredd att anpassa rutten. Därtill kommer kostnader för visum, vaccinationer och försäkring. Visum krävs till Australien och Indien (Indien är dyrt). Vaccinationer vi behövde var Hepatit A, Tyfoid, Kolera och profylax mot turistmage (räkna med drygt 1.000:-/person).Tilläggsreseförsäkringen hos Skandia är ett måste (runt 3.500:-). Kost/logi och övriga utgifter budgeterades till 2.000:- per dag, runt 350.000:- allt inkluderat. Vi försökte anlita en resebyrå med NZ/Aus/Asien som specialitet, men det höll på att gå åt skogen. Byrån tog raskt över flygbokningen och krävde betalt i förskott, något som inte SAS begär. Förutom att vi skulle ligga ute med pengar ett halvår i förväg så införde byrån ett antal avgifter och restriktioner som klart försvårade planeringen. Dessutom kunde de inte hjälpa till med de specialarrangemang vi behövde, så vi tackade nej. Vi beställde resan direkt hos SAS och det gick hur bra som helst. Har man lite tid och vet var man ska leta så kan man boka upp det mesta själv via Internet eller telefon.
Var det inte svårt att komma iväg? Eftersom Robert bytte jobb 1997 togs önskemålet om ledighet upp i anställningsintervjun, och beviljades. Vad gäller barnen så inleddes samtal med lärarna, som genast samtyckte. Därefter kontaktades rektorn som föreslog att vi skulle skriva ut barnen ur skolan mot att hon utfärdade en garanti att barnen skulle få komma tillbaka till sina klasser igen. För Eva och Elsa passade timingen på resan finfint, de skulle ändå ha varit hemma under perioden. Det var mycket som skulle klaffa inför avresan; hyra ut huset, utse ersättare för olika uppdrag, styra om räkningar, avbeställa tidningar, fixa kattvakt, parkera bilen, eftersända post mm. Strax före avfärd fick barnen listor av sina lärare på vilka skolböcker de skulle ta med på resan och vad de skulle läsa på i respektive ämne. Det var inga problem för barnen att uppfylla löftena. De läste sina läxor av och till när det var lugnt. De har nu gått en vecka i skolan och känner att de hunnit ikapp klassen.
Vad hade ni med er? Vi ville slippa kånka på resväskor så det fick bli ryggsäckar, s.k. travelpacks med stor och liten ryggsäck i ett. Var och en packar ett ombyte plus lite extra underkläder, kort och långärmad skjorta, keps och tröja. Långbyxor är bra att ha på flyg och tåg. Skor är bra om man ska gå längre sträckor eller t.ex. spela tennis. Annars går man mest i sandaler och kortbyxor. Allt överskott skickas hem med post, vilket funkar bra i USA, från NZ finns bara flygbefordran vilket blir dyrt. Snorkelutrustning köpte vi i Mexico. Gemensam utrustning utgjordes av en ThinkPad, 2 mobiltelefoner, en Olympus3000 digitalkamera, resehandböcker och reseapotek. Totalt hade vi med oss runt 60 kg baggage.Reskassan slussades veckovis till ett särskilt konto från vilket vi gjorde uttag med ett MasterCard bankkort. VISA fungerar bra som reservkort. Vi tog även kopior på pass och biljetter.
Hur höll ni kontakt med alla där hemma? Vi skaffade oss tidigt en domän med hemsida till vilken man kunde koppla gästbok och mailkonton. Tack vare att vi kunde uppdatera hemsidan under resan så visste alla vad vi gjorde. Vi kunde ägna mail och telefonsamtal åt annat än att berätta om resan. Inte behövde vi skicka en massa vykort heller. Tack vare gästboken fick vi kontakt med läsarna, vilket var extra viktigt när man är långt hemifrån. Att komma åt sin e-post visade sig vara betydligt lättare än vad vi hade räknat med. Det går att komma ut på Internet i praktiskt taget varenda gatuhörn i världen, men att uppdatera hemsidan är inte fullt lika enkelt. För detta krävs att man kopplar upp sin egen dator till Internet. Detta för att bl.a. kunna överföra bilder. Vi lyckades låna internetkonton av olika personer vi mötte som gjorde det möjligt för oss att ringa upp lokalt från hotellet och överföra filer med hjälp av FTP. Kameran fungerade över förväntan. Tack vare batteriladdare och adapters hade vi hela tiden fräscha batterier i reserv, vilket behövs eftersom kameran även vid snål användning gör slut på 4 batterier på 80 HQ bilder. Vårt 32Mb kort rymmer 41 bilder vilket räckte 2 dagar, sedan fick man tanka ner bilderna i datorn. Här är USB anslutningen ett måste. Att ta med sig dator är både bra och dåligt. Bra därför att man kan lagra tusentals bilder, ta upp dem samma kväll, skriva dagboken i lugn och ro, bygga färdigt hemsidan och sedan koppla upp sig mot Internet då tillfälle ges. Mindre bra därför att datorn snabbt blir ovärderlig om man inte lyckas ta regelbunden back-up under resan (vilket inte vi gjorde). Den är ju stöldbegärlig och lite ömtålig vilket gör att man känner sig lite låst.
