Bangkok 15 februari 2001

Det är torsdag kväll efter två ganska hektiska dagar i 10-miljonerstaden. Vi har tagit in på River View Guesthouse, enkelt men prydligt. Vi skojade om det igår, att visserligen är ett av rummen utan vare sig WC eller AC, och visst ligger hotellet avigt till, i en gränd dit man får kryssa mellan hundar, gatukök och tvättbaljor bland hundratals små firmor som renoverar bildelar, men detta är ju Bangkok! Att hyra här en månad med utsikt över floden kostar ungefär samma peng som att ta in en natt på Orientel Hotel några kvarter bort. Restuarangen högst upp är jättebra och servicen är mycket personlig och vänlig.

I den här stan är man turist, förväntas ha gott om pengar och utsätts därför för hundratals spontana erbjudanden vart man än går. Ser man aningen villrådig ut är man ett lätt byte för enträgna försäljare som erbjuder någon form av transport eller guideservice. Det gäller att läsa på innan man lämnar hotellet. Sen gör man givetvis det alla andra turister gör här i stan; åker flodbåt på Chao Phray River, provsmakar allt som ser ätbart ut i gatustånden, strövar runt barfota i mäktiga templet Wat Pho där det ligger en 46 meter lång gyllene buddha, besöker Royal Palace och det heligaste av alla templen med dess Emerald Buddha, handlar elektronik i Siam Square, besöker ännu fler sevärdheter såsom kungens långskepp och avslutar varje dag med ett dopp i närbelägen pool. Igår kväll fick vi i oss lite kultur genom att gå på 'Thai Dinner' med traditionell dans. Visst är det annorlunda! Halvliggandes småäter man och tittar på (mycket speciell) dans. Två till fyra dansare i praktfulla dräkter rör sig långsamt på en liten scen till (mycket speciell) musik. Finurliga handrörelser. Den oinvigde (läs undertecknad) kan tycka att det hela är lite opersonligt och halvtråkigt.

Nytt för i år är Skytrain, en 'tunnelbana' på pelare som f.n. bara trafikerar en liten del av centrum, men som byggs ut för fullt och på sikt kommer att innebära ett realistiskt alternativ till den mördande trafiken. Tja vad mer? Jo, vi skulle ju hem från palatset igår och tyckte att det vore käckt att ta varsin Tuk Tuk, kan ju vara kul att prova mopedtaxi! Vi hade läst i planeten att man måste vara försiktig, förhandla fram pris och vara tydlig på alla sätt och vis. Chaufförerna ville att vi skulle hänga med på en 'lookie lookie' men vi vägrade, vi ska inte handla något. Efter enträgna diskussioner gick vi med på en liten omväg, vilket höll på att gå rakt åt pipsvängen. Vi hamnade hos en juvelerare på andra sidan stan, avböjde att handla - då stack den ena taxin. Vi klämde snabbt in oss i den andra. Nya förhandlingar. Jodå, han kunde köra oss mot att vi hälsade på en skräddare, nej vi ska inget ha. Jamen då måste jag ha dubbelt betalt, det är långt att åka.... Det är ditt problem, sa vi. Flera gånger stannade han utmed vägen och ville förhandla om priset. Vi vägrade och uppmanade honom att köra. Stämningen blev minst sagt ansträngd. 'Du kör åt fel håll, sväng höger!' ropade vi flera gånger. Hur det gick? Jodå vi kom hem efter ett tag och ja, vi har lärt oss en läxa.

Men allt går inte galet. Vi har tämligen enkelt fixat plats på nattåget till Chiang Mai imorgon kväll. Vi lämnar kvar så mycket som möjligt av baggaget på River View Guesthouse, dit vi förväntas återvända om 4-5 dagar innan vi drar vidare till Hua-Hin för att sola och bada.

                    Tillbaka