Rotorua 11 januari 2000

Vi ägnar dagen, denna tredje och sista dag i Rotorua åt skogspromenader, mountainbiking och ridning i traktens enorma Redwoodskogar. Givetvis hinner vi också med att besöka ortens museer. Här i Rotorua berättas historien om maoribyn vid sjön Tarawera som blev rik på turismen i slutet på 1800-talet. Besökare kom från när och fjärran för att bada i de varma källorna som naturligt bildats i form av terasser utmed berget Tarawera. Detta var Nya Zeelands allra första turister. Berget med dess varma källor blev så populärt att mauribefolkningen började ta ut avgifter. Dock siade byns äldste att byborna skulle straffas för sin girighet. Mycket riktigt överraskades byn av ett kraftigt vulkanutbrott natten till den 10 juni 1886 då alla låg och sov. Åtta timmar senare hade byn begravts av ett meterhögt lager av aska och mer än 120 människor hade dött. Det vackra berget med dess unika terasser bröts sönder. Tarawera hade spruckit och bildat en ny sjö. 
                                                                                                                                                         
 
                                                                                                                                                                                                                                 Igår steg vi upp tidigt för att titta på geysrar, kokande lera och besynnerlig svaveldoftande vulkanisk aktivitet i Wal-O-Tapu. Eftersom denna rundvandring på det rykande berget bara tar någon timme, så hakade vi på en raftingtur med Brett och hans Whitewater Excitement Company. Det visade sig att Wal-O-Tapu låg i samma riktning som Rangitaiki River, så vi hämtades upp vid ett vägskäl av ett muntert gäng raftingbums i en skranglig minibus med gummibåtar på taket. Eva och Elsa hoppade raskt av och stack till Rotorua istället för att shoppa. Vilka tunnisar! Väl framme vid Rangitaiki River tog Brett och polarn Rob över kommandot. 'This is not exactly a disneytour and you better do as a say..' säger Brett med ett leende bakom sina pärlemorfärgade Oaklybrillor. Vi får varsin våtdräkt, sandaler, hjälm och en flytväst. Han pekar på barnen och säger 'and you little rockstars come with me!' Med var sin paddel i hand bar det iväg ner för floden. Tre timmar senare, efter en hel massa rapids, satt vi lyckliga men omtumlade i en varm buss.Vi hade ömsom paddlat framåt och ömsom bakåt, burkat på vänster sida för att sedan genast kasta oss över på höger, ibland lagt oss platt på golvet och kramat repen, ibland förenats i segervrål. 

Imorgon flyger vi till Christchurch på södra ön.

                    Tillbaka