Port Douglas 10 februari 2000

Vi kom till Port Douglas igår morse från Atherton, en sömnig by 10 mil sydvästvart uppe på mäktiga Atherton Tableland, en alpliknande regnskog. Dit dröp vi in sent i förrgår torsdag, efter att ha tjuråkt de 50+ milen genom ödeland från farmen Bluff Downs. Varför vi inte stannade kvar och njöt av 'the outback', kanske du frågar? Tja, det var liksom inte läge, typ. Så här efteråt kan man summera Bluff Downs som en nyttig erfarenhet. Bortsett från enorma avstånd, ungefär som i Norrbotten eller Sibirien, så bör man nog organisera sin outbacktur. Det är inte bara att dyka upp. Helst skall man vara flera familjer som planerat aktiviteterna i förväg. Jack fick aldrig reda på att han skulle sätta av en förmiddag för att ta ut sin 4WD muskelbil och bränna ut med oss i bushen. Istället hölls manskapet med kalvmärkning ute på markerna och värdinnan åkte till stan....men vi hade kul ändå! Badade i floden, läste böcker och firade Max 14-årsdag. 

Idag lördag har vi ägnat hela dagen åt barriärrevet, närmare bestämt Agincourt Reef sisådär 30 sjömil långt ut i Coral See. Vägen ut blir tuff hälsar rösten i högtalaren på Quicksilver 5. De som vet med sig att de kan bli sjösjuka eller har problem med hjärtat har möjlighet att kliva av och få pengarna tillbaka. Vi sneglade försiktigt på varandra men tänkte, äh det fixar sig nog! Frukosten skruvade på sig något medan vattenjetkatamaranen gjorde sina 25 knop i den grova sjön, onekligen en annorlunda upplevelse. På däck möttes man av en smärre orkan pga kraftig motvind, då slapp man raka sig den dan.

 



Efter 2 timmars kamp med elementen siktade vi en specialbyggd plattform ute på oceanen. Härifrån kan man göra sin första dyktur eller sticka iväg med helikopter. Vi övriga snorklade runt eller tittade på revet i särskilda båtar s.k. 'semi-submersibles'. Det fina vattnet, mångfalden av färggranna koraller, spännande fiskar och enorma snäckor gör 'the outer Barrier Reef' berömt. Visst kan man se det mesta runt Hook Island, men det är liksom inte lika häftigt. 



Eftersom Quicksilver 5 fortsätter till Cairns, valde vi att ta med ryggsäckarna. Vi fick en fin tur i solnedgång och anlände trötta och hungriga i vårt nya hem Lake Central Motel vid sjutiden. Ett snabbt dopp i polen och se'n iväg till Food Court, en internationell samling matställen under ett tak. 

Imorgon gör vi ingenting, utom barnen som läser sina läxor förstås. Vi äldre har varit ömsom vänliga ömsom ganska så bestämda vad gäller skolgången. Max och Erik ligger bra till på matte och alla är fena på engelska. På måndag är det vår sista dag i Australien. Då tar vi våra ryggsäckar och åker tåg till Kuranda, en by uppe i bergen, djupt inne i regnskogen.

                   Tillbaka